Det här är inlägg 200 på för Joe Marmalade. 200 på typ 260 dagar. Fyra inlägg per fem dagar, lite knappt. Ett helt okej tempo, och jag får säga det själv. Även om det har stannat av lite på slutet. 

Mycket av det har varit dumheter. Det allra mesta, om sanningen ska fram. Inledningsvis nästan enbart. Dumheter. Men jag antar att det är det jag gör bäst. Det här inlägget hamnar nog också i kategorin dumheter. Passande nog. Och, än mer passande, dumheter om hattar. Hattar är nämligen en oumbärlig del i varje stilmedveten persons liv.

Jag sportar själv oftast en homburg, vilket är en fedoravariant utan de klassiska inbuktningarna på sidorna och utan sluttande brätte där fram. Av och till skiftar jag den mot en bowler eller stråhatt, och vid speciella tillfällen kör jag cylinderhatt eller fez. 

En helt okej hattvariation. Om jag, återigen, får säga det själv, även om jag såklart alltid vill ha fler. Just nu jagar jag väl mest efter en klassisk fedora, en panamahatt och en stetson (Boss of the Plains) till vardagsbruk och en gammaldags djungelhjälm och en deerstalker (Sherlock-hatt), mest för att. Så att säga.

Jag gillar hattar, som ni kanske förstår. Nu kanske ni tänker “Jag dressar ju också i hatt och är allmänt skitcool! Ska vi bilda klubb?”. Men låt oss stoppa där, en liten sekund.

Med all trolighet är det en modern trilby ni låter pryda skalpen. “Trilby…?” tänker ni. Såklart använder ni inte termen “trilby”. Ni säger helt enkelt “hatt” eller kanske “fedora”, vilket är namnet den här fedoravarianten brukar säljas under. Så låt mig förtydliga: det här är en modern trilby.

Visst är det en hatt. Och jag ska inte sitta här och vara elitistisk. Jag ska inte nedvärdera någon hatt. Jag har själv kört trilby. Det är en bra nybörjarhatt. Men det är också precis vad det är. En nybörjarhatt. Det är den hatt som folk av någon anledning börjat kränga lassvis av och den hatt man oftast kommer i kontakt med. 

Trilbyn har blivit nästan synonym med hatt idag, och det är tråkigt. Tycker jag. Den börjar ha gjort sitt. Särskilt snygg är den ju tyvärr inte. Den är kanske inte ful, men inte mer än okej heller. 

Det går knappt att gå ut utan att se någon glida omkring i just den här typen av hatt. Och det blir lite tråkigt. Det är dags att göra något åt hattmodet. Vill ni på riktigt komma in i värmen och leka hattälskare, försök få tag på något eget. Något lite annorlunda. Mix it up, litegrann. Är väl det jag försöker säga.

Ett litet Public Service Announcement, såhär 200 inlägg in. Tjacka en ny hatt. Lite svårt att hitta, kan det såklart vara. Men håll ögonen öppna. Försök att inte handla enbart marknadshattar. Secondhand är en bra källa. Loppisar. Där kan ni hitta guldkorn. Det är värt besväret.

För låt oss vara överens om en sak: hattar är fantastiska.

Tjänare, din stilmedvetne jävel!