Det kan inte vara enkelt att vara pedofil. Jag menar, homosexuella har haft det jävligt tufft en jävligt lång tid, men det är ju ingenting i jämförelse med en pedofils liv. Ingen annan grupp människor har på samma sätt dehumaniserats och demoniserats. Pedofiler är i allas ögon monster.

Och jag förstår människor. Absolut. Ingen vill att något ska hända deras ungar. Tanken på att ett barn ska utsättas för ett sexuellt övergrepp är för de flesta outhärdlig. Och jag håller med. Absolut. Barn ska aldrig utsättas för något sådant.

Men. Att vara pedofil betyder inte att man våldtar barn. Det finns inget likhetstecken däremellan. Att vara pedofil betyder att man är attraherad av barn och är en sexuell läggning, precis som homo- och heterosexualitet. Skillnaden är, förstås, att medan både hetero- och homosexuella förhållanden är fullt möjliga, så kan en vuxen människa och ett barn aldrig ingå i ett romantiskt förhållande på lika villkor. Det går inte.

Här drar många slutsatsen att eftersom pedofiler inte kan ligga på vanligt manér så kommer de börja våldta. Ingen tillgång till poon-tang = våldtäktsman. Resonerar man. Men med den logiken borde ju alla fula, otrevlig människor ge sig ut på gatorna och jaga motvilligt sex. Och så är det ju faktiskt inte. Jag slår vad om att det finns pedofiler där ute som, trots att de är attraherade av barn, är fullt medvetna om att det inte är okej att ligga med ungar.

Det är värre när en pedofil visar sig vara våldtäktsman än när någon med en annan läggning är det. Och jag förstår att man vill skydda ungarna. Men sättet man arbetar för att ”motverka pedofili” sträcker sig långt utöver vad som är bäst för barnen. I Australien får kvinnor med A-kupa inte göra porr, eftersom det skulle kunna ”uppmana till pedofili”. I Sverige ägnar vi oss åt häxjakt på tecknade nakna barn.

I inget av dessa fallen handlar det om att skydda barn, eftersom i inget av dessa fallen far barn illa. Barnporr ska såklart stoppas, men porr med vuxna kvinnor, om än med små bröst, och tecknade barn påverkar på inget sätt riktiga barn. Istället handlar det om någon slags upptrappningsteori, där man tror att pedofiler likt heroinister kommer röra sig mot tyngre och tyngre saker, och till sist sitta där i sin vita van och bjuda på godis.

Men, återigen, pedofiler är inte de enda som inte får ligga.

Jag menar inte att man inte ska vara försiktig. Absolut ska man vara det. Men är fullständig alienering, dehumanisering, verkligen rätt väg att gå? Jag menar, tillsammans med nazister är pedofiler de enda som kräver noll respekt och nyans för att använda som skurkar. Sätter man stämpeln ”pedofil” på en karaktär krävs egentligen ingen vidare förklaring till varför karaktären ska mördas, hackas och sprängas.

Tror ni inte att det här sättet att agera och tänka kan få omvänd effekt? Föreställ er själv att ofrivilligt och utan att kunna göra något åt det, för vi ska ha klart för oss att ingen är pedofil by choice, vara samhällets fiende nummer ett, oavsett om man gjort något fel eller inte. Föreställ er att inte kunna prata med någon om det. Jag tvivlar på att det är grogrund för en sund världsbild och en empatisk läggning.

Ett tydligt rätt och fel finns det väl inte riktigt i den här frågan. Jag vet inte vad man ska göra eller hur man ska tänka. Jag säger bara att saker kanske inte är så svartvita som man ofta vill tro. Tänk på det.