Posts tagged Dumheter

Det är mycket seriositet här på Joe Marmalade just nu. Hela redaktionen sitter med rynkade pannor och manchesterkavajer. Och, ni vet, sånt. All tramsighet rinner rakt ner i ett annat projekt och kvar på bloggen blir saker som man nästan skulle kunna kalla viktiga. 

Vansinne egentligen. Galet! Jag borde egentligen hänga upp mig själv i armbågsskinnet och vråla “skärp dig!” åt min egen spegelbild. Skärp mig! Eller, tvärt om kanske. Oskärp mig! Mer kul än viktigt™, ska det ju vara. Det är ju tanken. Det finns för mycket viktiga saker i världen redan. Typ växthuseffekten och barnfetma. 

Nä, vi här på Joe Marmalade ska sätta oss ner och diskutera detta. Ha ett styrelsemöte. Eller ännu hellre ett bångstyrelsemöte. Där vi sitter på borden och vrålar rimmande skällsord mot varandra. “Din pruttiga skrutt!” Kanske någon vrålar. Mest troligt inte, men kanske.

Onwards and downwards!

PS. Med “redaktionen” menar jag mig själv. Enbart. Jag är ensam och tragisk.

Tjänare, jag är en ost!

Mitt inlägg om hen har fått ett, med Marmalade mått mätt, enormt genomslag. Större än jag någonsin kunde förväntat mig. Det har lockats hit en massa människor helt utan tidigare koppling till bloggen. Och det är ju trevligt.

Men jag känner mig lite förlägen. Dock. En stor majoritet av texterna som publiceras här är ju rena dumheter. Det är min absolut starkaste sida. Dumrolighet. Om allt från sås på IKEA till snabbnudlar. Och in ramlar en massa människor som förväntar sig vettigheter. Från mig! 

Oy vey. 

Det var en diskussion på twitter. Som det så ofta är. En man frågar lite drygt ifall det vore okej att berätta för en kvinna att hennes hennes kvinnliga behag var… ja, behagliga. Inte på ett läskigt sätt, förklarade han, utan som en komplimang, helt enkelt. “Ta inte det här som att jag objektifierar och förringar dig som människa, men schyssta lökar bruden.”

Inte helt jävla supersmidigt, kanske. Och mycket riktigt fick han en känga för kass kvinnosyn. Men samtidigt fick hela grejen mig att tänka. Vad är okej att berömma?

Jag själv skulle aldrig berömma en främmande kvinnas kropp. Oftast skulle jag inte ens berömma en kvinna jag känner för sin kropp. Det är inte sån jag är, precis. Men ifall man nu prompt ska berömma en persons kropp känns det mycket mer okej att berömma både kvinnor och mäns rumpor än kvinnors bröst. Och det känns ju konstigt. Rent logiska borde väl de olika kroppsdelarna vara ungefär likvärdiga?

Men okej. Vi svara på det med folk är skumma, man ska egentligen inte kommentera folks kroppar alls. Men deras ansikten är okej att berömma, ju. Det är ingen som skulle kalla en läskigt pervo för att man berömde någon för sina schyssta kindben och glittrande ögon.

Både ansikte och kropp är delar av “det fysiska” och borde därmed vara lika ytliga att kommentera. Båda är ungefär lika enkla/svåra att förändra och säger därför precis lika mycket/lite om personens inre liv. En osminkad tjej med piercade bröst har ju till och med uttryckt sig mer via brösten än ansiktet. Varför är det då okej att berömma det ena och inte det andra?

Jag säger inte att man ska springa runt och kommentera bröst till höger och vänster. Hela det här inlägget var mest en småskruvad morgonfundering. Men när man börjar bena i en del saker så märker man att logiken inte alltid är helt vattentät. Det är helt enkelt baserat på kulturella normer. Och även om sådana ska ifrågasättas friskt kan det ibland bli svårt att veta vad man ska göra med det man får ut av tankebanan. 

Kanske är svaret i det här fallet att man ska låta bli att kommentera folks utseende helt och hållet. Men samtidigt, hur roligt är det? Och när vi ändå är på det ämnet, varför ska beröm för utseende vara så jävla tabu?

Jag förstår inte riktigt varför uttrycket “halvdussin” uppkommit. Det går ju cirka 1,7 gånger snabbare att bara säga “sex”. Det går dessutom mycket snabbare att skriva “sex” än “ett halvdussin”. Och har man riktigt jävla bråttom, ja då kan man ju skriva “6, en enkel sexa”. Snabbt, enkelt, prydligt.

Jag menar, visst, det rullar jävligt schysst över tungan, men jag tvivlar att detta var anledning nog för de gamle ordprånglarna att instifta halvdussinet. Man var ju trots allt jävligt praktisk förr.

Ta inte det här som klagomål. Jag älskar halvdussinet. Jag menar, ett halvdussin hamsteröron låter helfestligt, medan sex hamsteröron bara låter makabert och genomtrist. Nej, klagar gör jag inte. Jag bara undrar.