Posts tagged Idioti

Debattsidan är ett forum för olika åsikter, vara Mona Nilsson står för en. Är du av en annan åsikt kan även du föra fram denna på debattplats. 

Med vänlig hälsning,

Agneta Lokrantz

Vik. insändar- och debattredaktör

Hej, Agneta Lokrantz. Du måste lära dig skilja på “åsikt” och “fakta”. Det kan vara din “åsikt” att jorden är platt och gravitation är en illusion, men det ändrar inte det faktum att så inte är fallet. 

I debattartikeln lägger Mona Nilsson fram saker som hon hävdar är etablerade faktum, vilket det absolut inte är. Det är ingen åsikt, det är felinformation. 

Att tillåta människor som Mona Nilsson att stå oemotsagda, eller över huvud taget låta dem uttala sig på ett sätt som får det att framstå som att de vet vad de pratar om, är ett pressetiskt haveri i paritet med att låta representanter från Vaken.se uttala sig om faror med vaccin. Eller för den delen låta en representant för Avpixlat uttala sig om “farorna med invandring”. 

Jag förstår tanken med att låta olika åsikter komma fram, men ni har fortfarande ett ansvar för vad ni släpper igenom. Och den här typen av artiklar är inte att ta det ansvaret. 

Jag läste en debattartikel. Jag uppskattade den inte. Så jag skickade ett mejl.

Kära ekuriren. Med all tillbörlig respekt, vad i helvete tänkte ni när ni publicerade debattartikeln ”Trådlös teknik har kända risker” (http://ekuriren.se/ledareasikter/debatt/1.1750398-tradlos-teknik-har-kanda-risker)?

Jag är väl medveten om att en debattsida ska representera flera olika åsikter, men Mona Nilsson från ”Strålskyddsstiftelsen” (en stiftelse som helt saknar all form av vetenskaplig tyngd) lägger inte fram en åsikt. Hon lägger fram en paranoid vanföreställning. 

Debattartikeln är ett alarmistiskt debakel utan någon som helst substans. Mona Nilsson hänvisar till pseudovetenskapliga artiklar som har blivit hårt kritiserade från etablerade vetenskapsinstitutioner och får stå helt oemotsagd. För personer som inte är insatta i ämnet är det lätt att svälja hennes teknofobiska dravel som fakta.

Spelreglerna för press, radio och tv säger:

1. Massmediernas roll i samhället och allmänhetens förtroende för dessa medier kräver korrekt och allsidig nyhetsförmedling.

2. Var kritisk mot nyhetskällorna. Kontrollera sakuppgifter så noggrant som omständigheterna medger, även om de tidigare har publicerats. Ge läsaren/mottagaren möjlighet att skilja mellan faktaredovisning och kommentarer.

Jag undrar hur väl ni tycker att ni följt de reglerna?

Jag är så förbannat trött på att hela världen ska ge sig på att analysera twitter som om det vore en psykologisk åkomma. Man pratar om ytlighet och bekräftelsebehov och hur asociala människor har blivit. Om hur det går för snabbt och är för mycket ett måste.

Det baserar sig i någon jävla vanföreställning om att interaktioner skulle vara så mycket mer intressanta bara för att de är ansikte mot ansikte och människor är så mycket mer riktiga bara för att man råkar dela geografi. Majoriteten av människor manmöter är fullständigt ointressanta och majoriteten av det som sägs under en dag är fullständigt skit.

Jag känner mig inte stressad av twitter, jag känner ingen press att skriva. Om något är jag pressad att prata med alla ointressanta människor i verkligheten.  Jag twittrar för att det roar mig. Det roar mig att skriva och det roar mig att läsa. Ibland twittrar jag för att saker är jobbiga och det hjälper att skriva av mig. Jag gillar att folk tycker om det jag skriver, precis som jag gillar att folk uppskattar det jag säger. Det är ingen unik jävla företeelse.

Såklart finns det människor som missbrukar twitter, som allt annat, men bara för att man skriver där betyder det inte att man skulle vara en sinnesslö drönare i konsumtionssamhället.  Man är ungefär lika ytlig där som man är i verkligheten, säger ungefär lika intressanta/ointressanta saker. De flesta blir inte mer asociala när de börjar twittra, snarare tvärt om.

Twittra inte om ni inte vill, men lägg för fan av med hobbyanalyserna.

Ingen har väl missat Expressens mastodontavslöjande att SD är smockfullt av misogyna rasister. Förra veckans nyhetsflöde dominerades fullständigt av tre småfulla multikultmotståndare och så sent som idag släpptes DVD-boxen med bortklippta scener och kommentatorsspår.

Och såklart är jag helt med på att Sverigedemokraternas talrika fuck-ups ska belysas med strålkastarljus, men jag kan inte låta bli att känna att Expressens sätt att hantera skandalen snarare hjälpt än stjälpt de mysnazistiska köksbordspolitikerna.

Man har gottat sig för mycket. Speciellt i säsongsfinalen blev det en självgod bromance-gettogether utan dess like. Det har varit för mycket sensationsjournalistik om ett ämne som i sig är sensationellt nog vilket bara ytterligare spär på SD-följarnas konspirationsteorier om PK-medias häxjakt. Att bevisen var fullständigt oemotsägliga överskuggas liksom av Expressens sätt att presentera dem.

Det var sjukt effektivt, såklart. I alla fall i redan kritiska kretsar. Preaching to the choire, så att säga. Men likt den förkrossande intervjun av Bert Karlsson i Ny Demokratis vagga får det hela omvänd effekt. Underdog-auran blir ytterligare förstärkt, och mycket riktigt har SD enligt opinionsundersökningar plockar fler väljare i och med skandalen, istället för att tappa, vilket man kanske förväntat sig.

Att kalla en röstarskara för idioter är alls inte konstruktivt, men i vissa sammanhang är det svårt att ta till andra ordval. Att SD-topparna gör saker som inga andra partipolitiker skulle komma undan med ignoreras liksom av en skara politikanalfabeter som anser att PK är årtusendets förolämpning. Istället ser man partiet som en röst för den lille, vite, killen och hur mysigt vi än tycker det är att trycka till partiet så gör det inte mycket annat än att spä på den synen.

Så när Expressen vita riddare sitter och ser skitnöjda ut med sig själv gör de det utifrån någon slags vanföreställning om att de skulle göra världen till en bättre plats. Men den tron stammar i en vanföreställning om att Sverigedemokraternas väljare är rationella, tänkande samhällsmedborgare. Det spelar ingen roll hur många krönikor som skrivs om att man måste börja behandla väljarna som människor, det ändrar inte det faktum att de evolutionärt står närmre gibbonapor än dig och mig.

Nu tar jag visserligen i så att jag kräks, men jag har själv stått och skanderat att ”man måste ta debatten” en gång i tiden. Nu, däremot, efter att ha sett en hel väljarskara som inte blir det minsta avskräckta av politiska representanter som bevisligen sagt rasistiska och misogyna saker, planerat att pryla en kille med järnrör och sen ljugit om det hela, så ger jag upp. Man kan inte argumentera med människor som uppenbarligen är så genomkorkade att de inte förstår ens de enklaste av logiska resonemang. Det går inte.

Jag är en mindre människa än Voltaire. Jag skulle fan inte dö för deras rätt till sina åsikter. Jag skulle döda dem. Med eld.

(Jag inser att det här blogginlägget tappade både röd tråd och ansats till saklighet, men jag hoppas att ni alla blir så bländade av mina slående formuleringar att ni mest får lite halvstång bara av hur snygg texten är. Annars kan ni gå och dö.)

Det är obegripligt att intelligenta människor kan tro på gudomliga mirakel. Det var kontentan när Richard Dawkins, bästsäljande författare till The God Delusion, talade på ett möte i Stockholm häromveckan under ledning av Humanisternas Christer Sturmark.

Paulina Neuding är sur. Hon gillar inte att religionen kallas dum. Hon väljer därför att stå upp för religionens heder. Jag kan hålla med om att debattörer som Dawkins kan bli lite väl aggressiva ibland. Även om jag håller med om mycket av deras grundtankar, så tycker jag att den militanta linjen är lite väl… ja, militant.

Det betyder dock inte att jag inte tänker göra mig rolig över Paulinas genomgående märkliga argumentationsteknik.

Den fundamentalistiska våldsvågen i den muslimska världen de senaste veckorna har också bekvämt förklarats med att all gudstro skulle vara något i grunden antiintellektuellt. Men om religiositet i allmänhet är ett utslag av låg begåvning och obildning borde vi bli mindre religiösa ju mer belästa och moderna vi blir. Inte sällan är det precis tvärtom.

Hon hävdar alltså att det “inte sällan” händer att folk blir mer och mer religiösa ju mer belästa och moderna de blir. Som bevis på detta presenterat hon en grupp muslimska kvinnor som bryter mot konventionerna. Hon hävdar att de tar stöd i religionen och tack vare den kan slå sig fria.

Jag kan inte annat än tycka att hennes bevisning haltar. Att religiösa kvinnor fortsätter vara religiösa trots att de utbildar sig säger ingenting om huruvida folk utan tro skulle börja gå i kyrkan när de blir mer “belästa och moderna”.

Dessutom har jag svårt att hänga med i det resonemang som säger att religionen hjälpte dem slå sig fria från konventionerna, med tanke på att konventionerna i ett “traditionellt arabiskt samhälle” är religiöst grundade. Det låter snarare som att det var utbildningen som hjälpte dem ut ur en roll som hamrats in i dem av religion. Men det kanske bara är min tolkning?

Och även om det var religionen som motiverade dem så innebär det bara att religion hjälpte dem överkomma hinder uppsatta av religion. Även i en generös tolkning är det här alltså bara ett exempel på när religionen tar ut sig själv och når ett plusminusnoll-läge.

Paulina fortsätter sedan sin anekdotala bevisning genom att presentera ett exempel på en muslimsk lesbisk feminism (Ermahgerd!!!1!!).

Bland dem som avfärdar möjligheten till intelligent liv bland religiösa människor brukar man slentrianmässigt tala om modernitet och anständiga värderingar som utslag av avtagande gudstro. Ändå finns det otaliga exempel på motsatsen. Kanadensiska Irshad Manji, exempelvis, är lesbisk feminist och en ledande röst för en muslimsk reformation. I våras blev hon fysiskt attackerad av fundamentalister i Indonesien. Själv säger hon att hon hittar styrkan att fortsätta kampen i sin tro på Islam.

Här är hennes bevis för att religion är bra alltså att det finns en troende kvinna som är feminist. En logik som också säger att en religiös misogynist skulle vara bevis på att religion är kass. Hon pekar också på att Irshad Manju använde religion för att återhämta sig efter att ha blivit påpucklad av religiösa fanatiker. Vilket återigen enbart är ett exempel på när religionen hjälpte någon att överkomma problem skapade av religion. Plus. Minus. Jävla. Noll.

Paulina fortsätter på samma fantastiska bana med att referera till en legend om en kvinna på 1100-talet som klädde av sig naken och gick runt och sjöng till Shiva. En stark föregångare till indiska feminister, alltså. Här kunde Paulina lika gärna ha använt Lucia som exempel på hur religion ger folk styrka.

Som argumentativ bevisning håller det inte för fem öre. Och inte blir det bättre i slutklämmen.

Man kan förstås anta att dessa kvinnor befinner sig i början av en evolution som fullbordas i ateism, och att den religion som berör dem så djupt kommer att avfärdas som korkad av deras döttrar. Men jag skulle inte räkna med det. ¨

Att religiösa människor får religiösa barn är inte mer bevis för religionens fantastiskhet än det är för alkoholismens att alkoholister får alkoholistbarn. Moderater får ofta moderata barn, socialdemokrater får ofta socialdemokratiska barn. Och, ja, kristna får ofta kristna barn. Det är inte bevis för något annat än att barn tar efter sina föräldrar. Och såvida inte Paulina Neuding hävdar att ateisterna blivit färre med åren så är det ju faktiskt inte helt otroligt att deras döttrar (kvinnor får nämligen bara döttrar) skulle växa upp med en radikalt mindre religiös världsbild än sina föräldrar.

Ifall Paulinas enda tes varit att det finns vettiga troende också - så hade hon lyckats. Hon visar med exempel att det finns människor med en vettig världsåskådning som tar stöd i religionen. Tyvärr ger hon sig också på att bevisa att religion är bra. Inte religion kan vara bra, utan religion är bra. Vilket hon helt enkelt saknar belägg för i sin bevisning.

Ironiskt nog går hon i samma fälla som många religiösa går i när de försöker argumentera till förmån för sin tro när frågan om bevis kommer upp. Anekdoter får agera som faktisk empiri, vilket helt enkelt är fel. Fel, fel, fel. Hon använder bevis av typen “kolla, en vettig person som är troende”, vilket är ungefär lika konstruktivt som att bevisa att islam leder till terrorism med beviset “kolla, en terrorist som är muslim”.

Att det finns människor som tagit stöd i religion när de gjort positiva saker är inte bevis för att religionen är bra. Speciellt inte då majoriteten av Paulinas exempel visade personer vars största problem varit orsakade av just religionen. Det finns inget som säger att deras liv inte hade varit minst lika bra helt utan religion. Det går såklart inte heller att helt säkert säga motsatsen, men det försöker jag inte göra. Jag försöker bara visa att sättet Paulina argumenterar är helt uppåt väggarna.

Nu kom ännu ett mejl. Där skrev hon bland annat:

Det framgår inte vilket moment texterna tillhör och det saknas texter.

Här följer ett utdrag ur ett tidigare mejl:

Jag saknar rättade versioner av texterna Inför kommunfullmäktige, Nyhetsresearch på internet, Diarierunda 1 och 2.

Ihop med en bild på filerna jag senare bifogade.

Jag lämnar till er att avgöra hur svårt det är att avgöra vilken text som är vad.

Efter veckor av förvirring och illa skötta arbetsuppgifter väljer jag nu att dela med mig av mejlkonversationen mellan mig och en av mina lärare. Konversationen gäller det faktum att ett antal av de texter jag fått rättade och lämnat in till henne försvunnit ur hennes fack varpå jag blev underkänd. Ihop med texterna jag rättat lämnades också de gamla texterna med deras anteckningar på. Dessa har jag inga kopior på, vilket läraren nu kräver.

Det hände i våras. Ännu har jag inte fått ett godkänt betyg. Eftersom kursen är på 10 högskolepoäng får jag nu inte ut studiebidrag. 

(Hennes mejl är kursiverade)

Från: Linus Svensson (28 juni)

Nu har jag hämtat ut resultatet på resterna i Förvaltningsjournalistiken. Jag fick G på båda mina rättade texter, men trots det ett U i slutbetyg, och ingen som helst motivering. Det hade varit skönt att veta vad exakt det är jag ska fixa för att bli godkänd.

Från: Patrice Voksepp (29 juni)

Hej Linus!

Jag har lämnat tillbaka de texterna som jag har fått in av dig.

Jag saknar rättade versioner av texterna Inför kommunfullmäktige, Nyhetsresearch på internet, Diarierunda 1 och 2. 

Vänligen hör av dig om jag har uppfatttat det hela fel.

Med vänlig hälsning

/Patrice Voksepp

Från: Linus Svensson (29 juni)

Jag har lämnat in alla texter jag fått ut rättade.

Från: Linus Svensson (1 juli)

Här är i alla fall texterna. Jag kan inte lämna in dem fysiskt eftersom jag inte är i Kalmar.

[Texter bifogade]

Från: Patrice Voksepp (2 juli)

Hej Linus!

Jag behöver även underlaget (de texter som du har fått rättade tidigare).

Har du möjlighet att lämna in dem veckan innan höstterminen börjar?

Med vänlig hälsning

/Patrice Voksepp

Från: Linus Svensson (1 juli)

Jag har redan lämnat in det. Tyvärr verkar det ha försvunnit, uppenbarligen. Hur vet jag inte. Men jag har inte längre de rättade texterna.

Från: Patrice Voksepp (3 juli)

Hej Linus!

Jag ska höra med Annelie om hon har dem. I annat fall får jag helt enkelt gå igenom de nya versionerna och se vad jag kan göra. Det måste vi lösa på något sätt.

Med vänlig hälsning

/Patrice Voksepp

Från: Linus Svensson (7 aug)

När förväntas jag få svar på om jag klarat kursen eller inte?

Från: Patrice Voksepp (8 aug)

Hej Linus!

Jag kommer att titta på det den 20 augusti. Återkommer.

Med vänlig hälsning

/Patrice Voksepp

Från: Patrice Voksepp (20 augusti)

Hej Linus!

Jag har mejlat Annelie Frank gällande dina texter för att se om hon möjligtvis har fått in dem.

Jag hör av mig så fort jag har fått svar.

Med vänlig hälsning

/Patrice Voksepp

Från: Linus Svensson (2 september)

När som helst nu vore det trevligt att få reda på om jag blivit godkänd i kursen och får fortsätta läsa i höst.

Från: Patrice Voksepp (2 september)

Hej Linus!

Kan du utveckla informationen?

Med vänlig hälsning

/Patrice Voksepp

Från: Patrice Voksepp (2 september)

Hej igen!

Nu har jag tittat i våra föregående mejl.

Annelie Frank har inte heller fått in dina texter.

Lämna därför in dem skriftligt i mitt postfack. Jag kommer att rätta dem tillsammans andra texter (rester) från kursen Förvaltningsjournalistik, direkt efter deadline. Information om deadline finns i forumet i Moodle samt i utskick till studentmejlen.

Resultat meddelas så fort som möjligt med hänsyn till registrering på kommande kurs och uppflyttning till år 2.

Från: Patrice Voksepp (2 september)

Hej Linus!

Jag ber dig att bortse från mitt förra mejl gällande att dina texter inte har kommit in. Jag blandade ihop det lite där. Ursäkta mig.

Har du hämtat de rättade texterna i receptionen?

Med vänlig hälsning

/Patrice Voksepp

Från: Linus Svensson (3 september)

Inga av mina texter ligger i receptionen. Jag har alltså fortfarande ingen aning om varför jag inte är godkänd.

Jag ser nu två alternativ:

Antingen ignoreras, de helt säkert fullständigt idiotiska och obetydliga, anledningarna till att jag inte är godkänd och det nya resultatet skrivs in i eftermiddag. Detta hade varit att föredra.

Eller så får jag texterna idag, rättar och lämnar in dem ikväll och får G innan veckan är slut.

Har jag fortfarande inget G innan fredag så kommer jag gå vidare med ärendet. Sättet som det har skötts för mig, och många av mina klasskamrater, är långt ifrån okej. Det har varit kronisk förvirring från första till sista stund och även om det kanske inte medför några problem för er så är vi flera personer som nu på grund av er sitter utan pengar till hyran.

Förväntar mig svar snarast.

Från: Patrice Voksepp (3 september)

Hej Linus!

Eftersom jag inte fick in några texter från dig under förra restveckan så har jag inga att rätta.

Jag behöver få in dina texter igen, rätta dem och sedan återkomma till dig om fler förändringar behöver göras (vilka kan göras och rättas med detsamma).

Jag rättar och skickar in resultat löpande, så fort som möjligt.

Och, som jag skrev i tidigare mejl, det är enklare att prata igenom detta i stället för att mejla.

Med vänlig hälsning

/Patrice Voksepp

Från: Linus Svensson (3 september)

Jag lämnade in texterna över mejl för två månader sedan. Då lät det på dig som att de inte behövde lämnas in fysiskt. Detta har varit otydligt. Som så mycket annat. Men jag skriver ut dem igen. Och de är redan rättade efter era specifikationer, så om ytterligare rättning behövs är det mycket märkligt.

Från: Patrice Voksepp (3 september)

Hej Linus!

Jag har skrivit ut dina texter från tidigare mejl. Där emot vill jag prata med dig angående fakta, när kan du träffas?

Jag kan tisdag 4/9 klockan 12.45, onsdag efter klockan 13.

Med vänlig hälsning

/Patrice Voksepp

Från: Linus Svensson (3 september)

Jag kommer på tisdag klockan 12.45.

Om tio, tjugo år kan det ha blivit vaccinationstvång. Det som sker i Järna är så litet och obetydligt. Låt oss få ha det här – det är vår lilla revolution.

Det säger antroprosof-bruttan Amanda Huircan–Martinez om att man i hennes del av stan valt att bojkotta vaccinering. Själv försätter jag min panna i så djupa veck att halva skalpen korvas ihop och faller ner över ansiktet. Inte bara för att Waldorfskolor tillåts prångla ut låtsasvetenskapen antroposofi till ungar, i det närmsta helt okritiserat, utan också för att vaccineringsskepsis sprider sig i Sverige likt röda hund i ett vaccinhatande hippiekvarter. 

Konspirationsjönsarna på Vaken.se får uttala sig i tidningar, SR sprider alarmistiskt tolkade siffror och människor får för sig att det minsann är jävligt schysst att skippa vaccin. Okunnighet och idioti flödar.

Att skada sig själv är väl inget problem, men att skippa vaccinering sträcker sig ofta utanför den personliga sfären. Vilket folk tycks ha problem att inse. Och det var också det som la grunden för de twitterdiskussion som, såklart, uppstod.