Posts tagged Politik

Journalister är mer benägna än resten av Sveriges befolkning att rösta på Miljöpartiet, avslöjade en undersökning för ett tag sedan. Detta upprörde icke-miljöpartister eftersom de ansåg att journalisterna då skulle använda sin makt som gatekeepers, mer eller mindre medvetet, för att sprida miljöpartistiskt sentiment.

Som blivande journalist tycker jag såklart att det här är spännande. Så, jag har funderat på det hela lite. Ställt mig frågan, hur illa är det och vad beror det på? Någon auktoritet på området är jag inte och jag har inte bedrivit någon empirisk studie. Någon vettig källhänvisning ska ni inte heller förvänta er och det är fritt fram att inte bry sig alls om vad jag skriver. Och jag blir jättegärna rättad ifall jag har fel. Det är, som sagt, bara funderingar.

Jag vill börja med att erbjuda en möjlig förklaring. Journalister är för det första mer benägna att rösta rött än blått eftersom privatisering ur en journalists synpunkt sett är kass. Det har inget med ideologi att göra, det bara är så. Privatisering gör det journalistiska arbetet svårare. Att dela ut en statlig uppgift till privata aktörer begränsar kraftigt människors insyn, eftersom offentlighetsprincipen sätts ur spel.

I vanliga fall, när kommunala och statliga uppgifter utförs av kommun och stat har gemene man tillgång till i princip alla handlingar som skapas, skickas och tas emot. Vem som helst som jobbar inom dessa instanser kan dessutom rapportera missförhållanden eller liknande helt anonymt och utan att arbetsgivaren har rätt att efterforska vem det var som gjorde det. Detta gör att journalister väldigt enkelt kan granska makten. I ett privat företag, däremot, gäller inte det. Alla handlingar är sekretessbelagda och det är fritt fram att efterforska källor.

Så är det, och det är en anledning. En annan anledning är den journalistiska rollen. Den roll som bland annat säger att journalister ska granska makten. Man ska stå på den lille killens sida. Därför har man lätt en fallenhet att hålla på underdogen. Och i dagens Sverige är underdogen (SD inte räknat) miljöpartiet. De är relativt nya i riksdagen, de är små och de har nyligen valt att lämna det rödgröna samarbetet, vilket lämnar de ensamma mot två allianser (återigen, vi glömmer SD).

Att hålla på MP är helt enkelt väldigt lätt att förena med yrkesrollen. 

Sen finner jag det smått ironiskt att det blir en så stor reaktion från högerfolk på miljöpartistiska journalister när det sedan länge är de borgerliga tidningarna som är marknadsledande. Gröna journalister var tydligen en mycket större problem än blå ledarsidor. 

Och rädslan är överdriven. Undersökningar (nej, det blir ingen vettig källhänvisning, men jag tror att det var Jostein Gripsrud eller Gunnar Nyström som skrev om det) har visat att den individuella gatekeepern sällan har någon större inverkan på materialet som skrivs. Ekonomiska intressen och tidningspolicys har en mycket större roll. Oftast skriver tidningarna ganska precis samma saker, oavsett vem som bestämmer vad som ska vara med.

Så lugna ner er. Andas. Det är lugnt. Medierna kommer inte fyllas med ekokommunistisk propaganda.

Sex av tio svenska kommunpolitiker är tveksamma till om människan påverkar klimatet. Det skrev DN för ett tag sedan efter att ha samlat ihop svar från en enkät. Artikeln kom upp i Medierna i P1, som hårt kritiserade artikeln, eftersom det folk egentligen svarade var att de trodde att det var väldigt sannolikt att det fanns en människoorsakad klimatförändring. Och att säga att inte säga att det är helt 100% säkert att det är så innebär i journalisten Jonas Fredéns ögon att man tvivlar.

Hela nyheten är gammal. Egentligen. Och, som sagt, det eminenta programmet Medierna har redan sagt det här. Men jag tänkte gå vidare in på den fundamentala idioti som Jonas Fredén, och många, många andra, sitter inne på.

Det mesta pekar idag på att människor påverkar miljön och att vi på grund av oss har en global uppvärmning. Att göra likt amerikanerna och slå händerna hårt för öronen när folk säger detta är idioti. Att kalla sig “hälsosam skeptiker” och smutskasta forskningen med oljepengar från den kristna högern - är bara idiotiskt. Med de bevis som finns är det rationella att tro på och försöka motverka global uppvärmning.

Med det sagt: det är inte 100% säkert att det finns en global uppvärmning skapad av människor. 100% säkert innebär en övertygelse som helt enkelt inte finns, och absolut inte ska finnas, inom vetenskap. Bra vetenskap bygger på den ödmjuka insikten att allt vi vet kan komma att kullkastas av en bättre teori och bättre bevis. 

Säkerhet är för idioter. Intelligenta människor kan hantera osäkerhet. Så enkelt är det. Fredén tror att han står i spetsen för vetenskapen genom att vara helt övertygad, när det i själva verket är såna som han som sätter käppar i hjulen. Så fort vi blir helt övertygade om att vi vet något säkert kommer vi sluta leta efter och lyssna på fakta som kanske motbevisar det och bevisar något annat. Och då dör den goda vetenskapen.

Det är ett av mina stora problem med religion, och samtidigt en av anledningarna till att så många söker sig dit: De ger ett helt säkert svar. Medan forskare velar, ändrar sig, säger “vi vet inte!”, så säger religionen “såhär är det”. Och i människors ögon verkar det som att religionen är the way to go. Många motståndare mot ateism använder till och med argumentet att ateister inte är eniga med varandra. Att ateister har olika teorier. Att ateister inte vet.

Men att detta skulle vara något dåligt är falsk logik. Trons säkerhet gör att man vägrar lyssna på nya bevis och rön, vägrar ändra sig trots att man motbevisats. Och det är den egentliga idiotin. 

Men det här inlägget ska inte handla om religion vs. vetenskap. Det är en diskussion för en annan dag. Det här inlägget handlar om människor som vet säkert, och de finns både i religion och vetenskap. Och i politik, för den delen. De finns i alla delar av samhället, och de är framstående. Just därför att de vet saker säkert. Folk söker sig till dem och hyllar dem. Men vad händer när en journalist, som Fredén, blir 100% säker? Vad händer med granskningen då?

Vad händer när en forskare blir så övertygad att hen har rätt att hen ignorerar nya bevis från andra källor? Vad händer när en politiker är så säker på att hens sätt är det enda rätta, att hen vägrar byta spår när motsatsen bevisas? 

Vi straffar idag en politiker som ändrar åsikt. Kallar hen för en jävla kappvändare. Men idag vill jag applådera alla människor där som någon gång har sagt: “Jag hade fel. Jag ändrar mig.” Applådera alla de som inte vet säkert. För de är de sanna genierna.

Ps. Det här betyder inte att man ska bli konspirationsteoretiker eller gå full-out Descartes. Det betyder inte att man ska förneka global uppvärmning, eller låta Vaken.se uttala sig som någon slags auktoritet. Det betyder bara ett hälsosam skepsis är hälsosam skepsis. Att man ska sluta tänka de två absoluten “veta säkert” och “ha ingen som helst aning”.