Posts tagged jämlikhet

Okej, innan vi går vidare med sista delen i Hultsfredrapporten tänker jag på allmän begäran avhandla ämnet “hen”. Jag ser personligen ingen anledning att ens prata om ordet, men eftersom vi bor i ett land till brädden fullt av idioter lämnas jag utan val. 

Hen är ett neutralt alternativ till han och hon. Det kan användas när en persons kön skiljer sig, mentalt eller fysiskt, från de två andra alternativen, eller när könet är okänt eller oviktigt. Det är ett praktiskt komplement att använda till exempel i situationer där vi kanske annars skulle säga “han eller hon”. Det kan också med fördel användas inom journalistik, eftersom de pressetiska reglerna uppmanar journalister att, på samma sätt som med etnicitet, inte i onödan framhäva kön.

Det är alltså ett ord som kan användas av de som vill och tycker att det behövs. Inte svårare än så. Kan man ju tycka. Men så resonerar inte alla, dock.

Introducing: Katrin Zytomierska och hennes eminenta inlägg i tidningen Solo.

”Vi är olika, och det är bra”

Jag undrar vem som kom på det här med hen, för det är så dumt. Det måste vara en feminist som kom på det. En sån där dum människa som lever i sin låtsasvärld och som inte har något att göra om dagarna och som därför lägger sin tid på att hitta på tramsiga nya termer för att reta upp folk och skapa debatt och utnyttja medieutrymme. Jag undrar vad hon skulle få för respons om hon åkte ner till Afrika för att lansera sitt nya påhitt. “Hello Africa. From today we have no her or his we have only hos. It’s best for the equality” Ja, man kan ju inte kalla det for “hen” på engelska for då vore väl förvirringen total. Från och med idag kallar vi alla for hönor, inte så bra.    

Det kan även ha varit en blind människa som hittat på ”hen”. En som inte ser att det är jättestor skillnad på en flicka och en pojke och som inte ser att deras kroppar (och hjärnor) ar skapta for att göra olika saker. Hen kan inte föda barn, hen kan inte byta till vinterdäck lika bra, hen kan inte laga mat lika bra och hen kan definitivt inte organisera lika bra. Hen är helt enkelt gjorda för att göra olika saker och det är något bra och inte något som vi ska förkasta. Tänk om en man och kvinna ska ut på sin första dejt, vem ska då bjuda om de båda är hen? Ska de splitta notan eller hur skulle det gå till? Det går ett obehag genom hela min kropp när jag tänker på splittade notor och kvinnor som ligger på rygg i skitiga kläder (ok, fattar att det för vissa kan framstå som sexigt) för att prompt envisas med att byta däck för att bevisa att de visst kan! Lägg av. Vi förblir det som vi är skapta för och mannen betalar notan

För er som inte orkar/kan ta in alla fantastiska argument mot orden hen i texten ovanför kommer de här summerade, ordnade efter hur fantastiska de är:

6. Det betyder höna på engelska.
5. Feminister är tramsiga och dumma och bor i en låtsasvärld.
4. Afrikaner skulle inte fatta grejen.
3. Det är bara blinda människor som inte ser skillnad på pojkar och flickor.
2. Man skulle inte veta vem som skulle betala notan när man gick på dejt.
1. Det är obehagligt när kvinnor byter däck på bilar.

Förutom det uppenbara vansinnet i att Zytomierska sitter i sin lilla bubbla med en syn på män och kvinnor hårt förankrad i 1700-talet, och samtidigt berättar för andra att de lever i en fantasivärld; förutom den fullständiga idiotin i att gnälla för att det betyder höna på engelska, som om inte falska vänner redan finns; förutom det hysteriskt komiska i att hon översätter två personliga pronomen i subjektform till ett personligt pronomen i ackusativform och ett possessivt pronomen när hon skriver på engelska (grammatikporr, jag vet), eller det direkt felaktiga i hennes antagande att afrikaner inte skulle förstå när många afrikanska språk (däribland swahilin) redan innehåller neutrala pronomen; förutom allt det, så är hela grundvalen i hennes text - fel.

Hen handlar inte, har aldrig handlat om, att sudda ut könen. Det har aldrig handlat om att ta bort han och hon. Det är helt enkelt ett komplement som de som vill kan använda när de tycker att det behövs. Vill du inte använda det? Jamen låt då för i helvete bli. Inte behöver ni väl bråka om det? Bara för att ni inte behöver det eller ser någon mening med det betyder det inte att andra inte gör det. 

Folk sätter sig på tvären och slåss för att bibehålla en rätt ingen vill ta ifrån dem och samtidigt ta ifrån andra rätten att göra något som inte påverkar dem. Det är som att vilja ta bort ordet dojjor, eftersom man själv vill säga skor. Eller ännu bättre, vilja ta bort ordet “person” eftersom man tycker att könet alltid bör specificeras, och ifall könet är okänt att man bör säga “kvinna eller man”. 

Folk är å ena sidan helt övertygade om att det finns en monumental skillnad könen emellan men är å andra sidan livrädda för att deras kukar ska skrumpna bort och deras fittor växa ihop ifall någon skulle kalla dem “hen”. Neutrala pronomen finns och har funnits i en massa språk. I Finland finns till exempel bara “hän”, och jag tror inte att de måste kolla i kalsipperna en gång i kvarten för att hålla koll på hur det ser ut. Ordet hen har för fan använts i Sverige sen 2006, minst, och jag tror de flesta av oss kan bekräfta att könsorganen sitter där de alltid gjort.

Alltså, för att summera:

Hen finns i en rad andra länder och det verkar funka för dem. Det finns här och funkar för oss. Du kommer inte sluta ha ditt kön för att någon kallar dig hen. Du behöver inte använda hen eller se en anledning att använda hen för att låta andra göra det. Katrin Z är en idiot. 

Jag är inte feminist. Det är en ståndpunkt jag tagit och som jag mer än gärna försvarar. Problemet med att säga det är att människor har en tendens att snabbt sortera in en i gruppen ”kränkta vita män” eller stämpla en som jämställdist, antifeminist eller helt enkelt okunnig. Så, för att så långt det går undvika framtida missförstånd, tänkte jag förklara vad jag tycker och varför.

Först och främst: Feminism är den -ism som har mest smart att säga om jämlikhet. Så är det. Jag håller med om 90% av det som 90% av alla feminister säger. Jag hatar inte feminism. Och inte kvinnor heller, för den delen. Vilket folk ofta får för sig när man säger att man inte är feminist. Men så är det alltså inte. Jag tycker att feminism är en mestadels skitbra ideologi och det bästa etablerade alternativet som finns.

Men bara för att det är det bästa etablerade alternativet måste det inte vara det bästa alternativet, punkt. Inte för mig, i alla fall.

Efter det vill jag också förtydliga att det finns feminister som har precis samma syn som jag på jämlikhet. Det finns en chans att du kallar dig feminist men inte alls känner att min beskrivning passar på dig eller din syn på feminism. I så fall är ingen av min kritik riktad mot dig. Min kritik är riktad mot stämpeln feminism, både använd korrekt och inkorrekt, och mycket av det som följer med i uttrycket.

Så. Det var min lilla… disclaimer. En inledning som jag hoppas ska göra att vi kan undvika de flesta missförstånden. Låt oss nu gå vidare.

En grundläggande skillnad mellan mitt och feminismens sätt att se på jämlikhet är synen på skulden. Det finns en feministisk syn på ojämlikhet som någons fel. Det finns offer och det finns förövare. Patriarkatet är ett uttryck för en manlig maktfaktor som måste krossas för att jämlikhet ska kunna uppnås. Är du man, och speciellt vit, medelålders höginkomsttagare, är du en del av patriarkatet. Det är ditt fel.

Eftersom patriarkatet är en grundläggande del i feministisk teori så väljer jag att distansera mig. Jag kan också se att det finns en struktur som gynnar män i frågor om politisk och ekonomisk makt. Men som jag ser det är ”patriarkatet” ett ineffektivt begrepp som snarare stjälper än hjälper. Det pekar på en storslagen komplott som helt enkelt inte finns. Det skuldbelägger män i allt för stor grad vilket gör att i alla fall jag gärna fäller taggarna ut är feminism kommer på tal. Och att jag reagerar så är kanske mitt fel. Men det ändrar inte att det är det som händer. Och då finns det bättre sätt.

Som jag ser det är ojämlikhet ingens fel, men allas ansvar. Det drabbar inte en viss grupp, det drabbar alla. Man kan inte peka på att män förtrycker kvinnor. Det är inte så det funkar. Man kan kanske till och med säga att ojämlikheten är jämlik på det viset: den drabbar alla, oavsett kön.

Det finns fasta roller som gäller för kvinnor. Och det finns fasta roller som gäller för män. Rollerna sätter press på båda könen

Hur det drabbar könen är dock annorlunda. Mannens roll är högre värderad idag. Det är jag medveten om. Klassiska kvinnoyrken värderas ofta lägre än klassiska mansyrken. Till exempel. Jag vet att det är så. Kvinnorollen är ofta lågt värderad. Men det betyder inte att rollindelningen inte drabbar män.

Medan kvinnors roll är lägre värderad straffas män hårdare än kvinnor när de bryter mot sin uppsatta roll. En kvinna i jeans och herrskjorta är det få som reagerar över. En man i klänning får det däremot snabbt svårt. En man får högre lön. Men inte bara det, en man måste få högre lön. För att fastställa sin manlighet. En man som tjänar mindre än sin partner än omanlig. Han blir pressad av samhället.

Nu är det, återigen, enkelt att dela in mig i gruppen ”kränkta vita män”. Jätteenkelt. Men jag försöker inte på något vis slå ut med armarna och skrika att det minsann är synd om mig också. Det är inte det det handlar om. Det är ingen jävla tävling om vem världen är dummast mot.

Det handlar om att all ojämlikhet måste bemötas för att någon ojämlikhet ska kunna försvinna. Man måste arbeta mot alla könsroller, eftersom könsroller drabbar alla. Att peka på en vit, medelålders VD och vråla ”det är ditt fel” kommer inte leda till något. Han är lika hårt placerad i ett fack och fungerar utifrån förväntningar som finns på honom. Han har inte medvetet och planerat förtryckt någon. Att då anklaga honom kommer göra att han sätter sig i försvarsposition och det hela blir ett skyttegravskrig.

Nu försöker jag inte säga att samhället bär allt ansvar om företagsledaren är en sexistisk douche. Är han en sexistisk douche så är han en sexistisk douche och då ska han få skit för det. Men man kan inte utgå ifrån att alla män, inte ens alla högt uppsatta män, är förtryckare.

Jag har mött feminister som hävdat att det inte finns någon ojämlikhet som drabbar män. Män lever ett genomgående schysst liv, medan kvinnor förtrycks i alla aspekter. Som menade att feminism handlade om att kvinnor skulle, mer eller mindre våldsamt, ta makten från patriarkatet. Världen är ett ständigt könskrig, ungefär.

All feminism, alla feminister, tror och är såklart inte såhär. Men de som är det är inte en försumbar grupp. Tyvärr.

En annan sak är att feminism höjts över kritik. Och då menar jag inte att feminism inte kritiseras. Det kritiseras ofta och gärna. Men låt oss vara helt ärliga: människor som kritiserar ses nästan uteslutande som fullständiga jubelidioter. Och oftast är de det. Jag menar, Per Ström är en jävla pajas. Men eftersom det är såhär så sållas den vettiga, viktiga kritiken ofta också bort.

Jag har själv i två bloggposter kritiserat F!:s politik, och hoppas att den kritiken gick fram. Men ofta möts till och med den sakligaste av konstruktiv kritik med kraftiga mothugg. Vilket är… synd.

Sen finns det den rena idiotin. För bland allt det bra gömmer sig idioti. Bland allt bra sitter Atladottir och tror att feminism handlar om att villkorslöst hata alla män samtidigt som hon skriver vitt och brett om hur hon prylar på expojkvänner och dörrvakter på fyllan. Eftersom det ju bara är fel om män slår kvinnor. Och ifall minsta kritik mot detta vädras så slår hon bakut och utmålar en som antifeminist och kvinnohatare. Och får medhåll från flera andra feminister. Eller ”feminister”. Kanske.

Sen kommer Fredrik Virtanen och skriver en fullständigt idiotisk krönika. Som hyllas. Och sen skriver Katerina Janouch en vansinnigt korkad tweet. Som retweetas i absurdum. Det är idioti och vansinne. Man är så förblindad av sin vilja att göra något bra att man glömmer tänka. Det är inte ett problem som gäller uteslutande för feminism, men i en så stor etablerad ideologi blir det en slags rundgång. Man hyllar och försvarar efter en försatt mall: ”någon skriver något som handlar om kvinnors rättigheter, alltså är det bra.” Men även förespråkare för bra åsikter kan vara idioter och skriva idiotiska saker.

Jag tänker inte likställa feminismen med alla idioter som råkar kalla sig feminister. Det hade gjort mig lika korkad. Men ideologin har blivit en grogrund för godhjärtade dumskallar. Och ifall man slåss bakom den fanan så finns de alltid med. Där i bakgrunden.

Och sist, men inte minst, vill jag inte kalla mig feminist på grund av de föreställningar som finns om feminism, både inom delar av feminismen och framför allt utanför feminismen. Genom att ställa mig utanför feminismen hoppas jag kunna diskutera jämlikhetsfrågan som något annat än en kvinnofråga. Inte ”för männens skull” eller något liknande, utan helt enkelt därför att jämlikhet är svårt att uppnå om ojämlikhet inte accepteras som ett universellt problem.

Kanske kan man argumentera för att de föreställningarna om feminismen är felaktiga och att det är de som tror att feminism enbart är en kvinnorättsideologi som måste ändra sig, och kanske har man helt rätt. Men då tror jag att det är enklare och effektivare att överge benämningen och slåss för jämlikhet under en annan flagg. För i mina ögon är det inte etiketten som är det viktiga.

Ps. Jag kan ha fel. Jag har fel ganska ofta. Har jag fel, berätta det. Peka på vart mitt resonemang brister. Ifall jag håller med så ändrar jag mig gärna. 

Jag är inte feminist. Det är en ståndpunkt jag gjort och som jag mer än gärna försvarar. Problemet med att säga det är att människor har en tendens att snabbt sortera in en i gruppen ”kränkta vita män” eller stämpla en som jämställdist, antifeminist eller helt enkelt okunnig. Så, för att så långt det går undvika framtida missförstånd, tänkte jag förklara vad jag tycker och varför.

Först och främst: Feminism är den -ism som har mest smart att säga om jämlikhet. Så är det. Jag håller med om 90% av det som 90% av alla feminister säger. Jag hatar inte feminism. Och inte kvinnor heller, för den delen. Vilket folk ofta får för sig när man säger att man inte är feminist. Men så är det alltså inte. Jag tycker att feminism är en mestadels skitbra ideologi och det bästa etablerade alternativet som finns.

Men bara för att det är det bästa etablerade alternativet måste det inte vara det bästa alternativet, punkt. Inte för mig, i alla fall.

Efter det vill jag också förtydliga att det finns feminister som har precis samma syn som jag på jämlikhet. Det finns en chans att du kallar dig feminist men inte alls känner att min beskrivning passar på dig eller din syn på feminism. I så fall är ingen av min kritik riktad mot dig. Min kritik är riktad mot stämpeln feminism, både använd korrekt och inkorrekt, och mycket av det som följer med i uttrycket.

Så. Det var min lilla… disclaimer. En inledning som jag hoppas ska göra att vi kan undvika de flesta missförstånden. Låt oss nu gå vidare.

En grundläggande skillnad mellan mitt och feminismens sätt att se på jämlikhet är synen på skulden. Det finns en feministisk syn på ojämlikhet som någons fel. Det finns offer och det finns förövare. Patriarkatet är ett uttryck för en manlig maktfaktor som måste krossas för att jämlikhet ska kunna uppnås. Är du man, och speciellt vit, medelålders höginkomsttagare, är du en del av patriarkatet. Det är ditt fel.

Eftersom patriarkatet är en grundläggande del i feministisk teori så väljer jag att distansera mig. Jag kan också se att det finns en struktur som gynnar män i frågor om politisk och ekonomisk makt. Men som jag ser det är ”patriarkatet” ett ineffektivt begrepp som snarare stjälper än hjälper. Det pekar på en storslagen komplott som helt enkelt inte finns. Det skuldbelägger män i allt för stor grad vilket gör att i alla fall jag gärna fäller taggarna ut är feminism kommer på tal. Och att jag reagerar så är kanske mitt fel. Men det ändrar inte att det är det som händer. Och då finns det bättre sätt.

Som jag ser det är ojämlikhet ingens fel, men allas ansvar. Det drabbar inte en viss grupp, det drabbar alla. Man kan inte peka på att män förtrycker kvinnor. Det är inte så det funkar. Man kan kanske till och med säga att ojämlikheten är jämlik på det viset: den drabbar alla, oavsett kön.

Det finns fasta roller som gäller för kvinnor. Och det finns fasta roller som gäller för män. Rollerna sätter press på båda könen

Hur det drabbar könen är dock annorlunda. Mannens roll är högre värderad idag. Det är jag medveten om. Klassiska kvinnoyrken värderas ofta lägre än klassiska mansyrken. Till exempel. Jag vet att det är så. Kvinnorollen är ofta lågt värderad. Men det betyder inte att rollindelningen inte drabbar män.

Medan kvinnors roll är lägre värderad straffas män hårdare än kvinnor när de bryter mot sin uppsatta roll. En kvinna i jeans och herrskjorta är det få som reagerar över. En man i klänning får det däremot snabbt svårt. En man får högre lön. Men inte bara det, en man måste få högre lön. För att fastställa sin manlighet. En man som tjänar mindre än sin partner än omanlig. Han blir pressad av samhället.

Nu är det, återigen, enkelt att dela in mig i gruppen ”kränkta vita män”. Jätteenkelt. Men jag försöker inte på något vis slå ut med armarna och skrika att det minsann är synd om mig också. Det är inte det det handlar om. Det är ingen jävla tävling om vem världen är dummast mot.

Det handlar om att all ojämlikhet måste bemötas för att någon ojämlikhet ska kunna försvinna. Man måste arbeta mot alla könsroller, eftersom könsroller drabbar alla. Att peka på en vit, medelålders VD och vråla ”det är ditt fel” kommer inte leda till något. Han är lika hårt placerad i ett fack och fungerar utifrån förväntningar som finns på honom. Han har inte medvetet och planerat förtryckt någon. Att då anklaga honom kommer göra att han sätter sig i försvarsposition och det hela blir ett skyttegravskrig.

Nu försöker jag inte säga att samhället bär allt ansvar om företagsledaren är en sexistisk douche. Är han en sexistisk douche så är han en sexistisk douche och då ska han få skit för det. Men man kan inte utgå ifrån att alla män, inte ens alla högt uppsatta män, är förtryckare.

Jag har mött feminister som hävdat att det inte finns någon ojämlikhet som drabbar män. Män lever ett genomgående schysst liv, medan kvinnor förtrycks i alla aspekter. Som menade att feminism handlade om att kvinnor skulle, mer eller mindre våldsamt, ta makten från patriarkatet. Världen är ett ständigt könskrig, ungefär.

All feminism, alla feminister, tror och är såklart inte såhär. Men de som är det är inte en försumbar grupp. Tyvärr.

En annan sak är att feminism höjts över kritik. Och då menar jag inte att feminism inte kritiseras. Det kritiseras ofta och gärna. Men låt oss vara helt ärliga: människor som kritiserar ses nästan uteslutande som fullständiga jubelidioter. Och oftast är de det. Jag menar, Per Ström är en jävla pajas. Men eftersom det är såhär så sållas den vettiga, viktiga kritiken ofta också bort.

Jag har själv i två bloggposter kritiserat F!:s politik, och hoppas att den kritiken gick fram. Men ofta möts till och med den sakligaste av konstruktiv kritik med kraftiga mothugg. Vilket är… synd.

Sen finns det den rena idiotin. För bland allt det bra gömmer sig idioti. Bland allt bra sitter Atladottir och tror att feminism handlar om att villkorslöst hata alla män samtidigt som hon skriver vitt och brett om hur hon prylar på expojkvänner och dörrvakter på fyllan. Eftersom det ju bara är fel om män slår kvinnor. Och ifall minsta kritik mot detta vädras så slår hon bakut och utmålar en som antifeminist och kvinnohatare. Och får medhåll från flera andra feminister. Eller ”feminister”. Kanske.

Sen kommer Fredrik Virtanen och skriver en fullständigt idiotisk krönika. Som hyllas. Och sen skriver Katerina Janouch en vansinnigt korkad tweet. Som retweetas i absurdum. Det är idioti och vansinne. Man är så förblindad av sin vilja att göra något bra att man glömmer tänka. Det är inte ett problem som gäller uteslutande för feminism, men i en så stor etablerad ideologi blir det en slags rundgång. Man hyllar och försvarar efter en försatt mall: ”någon skriver något som handlar om kvinnors rättigheter, alltså är det bra.” Men även förespråkare för bra åsikter kan vara idioter och skriva idiotiska saker.

Jag tänker inte likställa feminismen med alla idioter som råkar kalla sig feminister. Det hade gjort mig lika korkad. Men ideologin har blivit en grogrund för godhjärtade dumskallar. Och ifall man slåss bakom den fanan så finns de alltid med. Där i bakgrunden.

Och sist, men inte minst, vill jag inte kalla mig feminist på grund av de föreställningar som finns om feminism, både inom delar av feminismen och framför allt utanför feminismen. Genom att ställa mig utanför feminismen hoppas jag kunna diskutera jämlikhetsfrågan som något annat än en kvinnofråga. Inte ”för männens skull” eller något liknande, utan helt enkelt därför att jämlikhet är svårt att uppnå om ojämlikhet inte accepteras som ett universellt problem.

Kanske kan man argumentera för att de föreställningarna om feminismen är felaktiga och att det är de som tror att feminism enbart är en kvinnorättsideologi som måste ändra sig, och kanske har man helt rätt. Men då tror jag att det är enklare och effektivare att överge benämningen och slåss för jämlikhet under en annan flagg. För i mina ögon är det inte etiketten som är det viktiga.

Ps. Jag kan ha fel. Jag har fel ganska ofta. Har jag fel, berätta det. Peka på vart mitt resonemang brister. Ifall jag håller med så ändrar jag mig gärna. 

Telias nya reklamserie för Tv On Demand är spännade. Rolig. Verkligen. Jag gillar framförallt delen där man grävde upp könsstereotyper från mitten av 1600-talet. Jag menar, när pappan suckar uppgivet för att han måste läsa för sitt barn istället för att se på sport – helt jävla briljant! Så otroligt träffande! För det är ju precis så vi män är. Vi hatar ju barn! Och så älskar vi ju sport!

Sport, motorolja och att misshandla kvinnor. Saker män gillar™.

Ändå är det inte Telia som jag stör mig på mest. Visst, reklamen får mig att vilja föra upp ett lysrör i skaparnas nivetvadjagtalarom och sedan bryta av det på mitten. Men. Det som stör mig mest är människorna som inte reagerar.

Nej, det är inte så att ni alla måste bli upprörda för att en reklamfilm har ett något förlegat könsperspektiv. Ni behöver inte bry er ett jävla skit. Men för bara någon månad sedan drog företaget Lovefilm igång sin reklamkampanj för speluthyrning och det tog inte lång tid innan den stora massan gick till anfall mot att kvinnan porträtterades som en jävla tråkröv, och att spel visades upp som ett strikt mansnöje.

Såklart något att reagera över. Det var en riktigt jävla usel reklam. Men nu, när Telia kör en reklamserie som är sju resor värre i den aspekten hörs inte en enda höjd röst. Varför? För att den reklamen inte trendade. Det räcker nämligen inte att slåss för en god sak. Andra måste ju se hur jävla bra man är.

Och nu när man lite obligatoriskt hatat på samma sak som alla andra, ja då kan man släppa den bollen. Nu har man ju fastslagit att man har samma åsikt som alla andra. Och, ärligt talat, det var väl vad det egentligen handlade om? Vem bryr sig om jämlikhet liksom?

Kanske… om jag skakar henne lite?

Aftonbladets rubrik: “Gina kan bli ny Gustafsson”. Men WTF varför ska hon bli “ny Gustafsson”? Kan hon inte bara få vara Gina? #sexism

                                                                                -Katerina Janouch

Det måste ju vara mig det är fel på här, eftersom den här tweeten fått 50+ retweets, men jag har svårt att se det. Svårt att se ”sexismen”. Jag menar, visst om just det här exemplet var en del av en större bevisning som sa att det fanns ett systematiskt rubriksättande där kvinnor jämförs med män. Men som jag uppfattar det är det väl standardprocedur, oavsett kön, att jämföra nya kändisar med äldre.

Man kan ha åsikter om det, såklart. När folk jämför Joseph Gordon-Lewit med Heath Ledger kan man ju hålla med eller inte. Man kan tycka hela jämförandegrejen är fullkomligt idiotisk. Om man vill. Men är det sexistiskt? Att jämföra Gina med Björn Gustavsson är inte ens särskilt långsökt, med tanke på att Gina nu är med i Melodifestivalen, där Björn, som ni kanske minns, gjorde succé.

Hur hade det varit ifall hon jämförts med Petra Mede? Eller om en man jämförts med Björn Gustavsson? Då går det ju inte gärna att hävda sexism. Väl? Och det skulle innebära att det bara är sexism ifall man jämför en man och en kvinna med varandra. Men är det verkligen höjden av jämlikhet att enbart få jämföra män med män och kvinnor med kvinnor?

Nä, att se sexism i den här rubriken är lite som att se uppmaningar till raskrig i The White Album. Och om någon reagerar negativt på att jag nyss jämförde Katerina Janouch med en nerknarkad psykopat ber jag så mycket om ursäkt. Det var inte alls min mening. Jag menade bara att hon kanske borde vara nogrannare när hon väljer väderkvarnar att mucka gräl med. Kanske kan hon spara sin energi och istället försöka motverka riktig sexism.

Eller inte. Vad vet jag.

Män skulle aldrig tvingas finna sig i att äta piller som fuckar upp kropp, psyke och sexualitet. P-piller är keff. Jag borde skriva om det?

                                                                -Fredrik Virtanen

Twitter tyckte ja. Spred Fredrik Virtanens tweet likt en könssjukdom. Fan, kritik mot p-piller verkade för en lite stund vara det bästa sedan skivat bröd. Och självklart utvecklades det hela till en krönika. Som också den blev höjd till skyarna. 

Och visst, det finns gott om utrymme att kritisera p-piller. Verkligen. Man kan kasta skit på dem till höger och vänster. Humörsvängningar, blodproppar, cancer, fiskar som föds könlösa för att det finns så mycket hormoner i vattnet. En massa skit. Men. Den här krönikan var ärligt talat helt jävla värdelös.

Så, män skulle alltså aldrig gå med på att ta p-piller? Detta baserat på vilken undersökning? Eller det är helt enkelt Fredrik själv som väljer att uttala sig å alla mäns vägnar? Han kanske tänkte att eftersom det är en grupp som är så fullständigt jävla homogen så måste alla tycka samma som han själv? Eller är det så att han har betraktat dessa “män” utifrån, så att han nu kan sätta sig på en liten pedestal och kritisera med allvetande stämma?

Är jag den enda mannen i världen som känner att jag hade kunnat ta en del bieffekter om det innebar att jag slapp lägga ansvaret för preventivmedel på någon annan hela tiden?

Jag är övertygad om att ifall ett så dåligt preparat riktade sig mot män hade vetenskapen för länge sedan uppfunnit ett smartare. Män skulle inte tvingas finna sig i att äta hormoner som stänger av spermaproduktionen - samtidigt som vi blir av med sexlusten i ett bisarrt Moment 22 - och gör oss deprimerade och ökar risken för cancer.

Jaså, du är övertygad är du? Vad bra!

Kvinnorna kläms och lider i tysthet. För alla vet att deras livskvalitet inte är prioriterad.

Visst, det kan mycket väl vara så att p-piller egentligen är en kvinnohatande konspiration. Att forskare gör piller långt sämre än vad man hade kunnat göra, för att man helt enkelt inte bryr sig ett skit om kvinnorna. Kanske hade det egentligen varit busenkelt att tillverka p-piller till män, ifall man ville.

Konstigt nog hade jag aldrig hört någon som faktiskt har vetenskapligt kunnande i frågan uttala sig. Det tycks alltid finnas en politisk agenda, en förutbestämd åsikt, bakom uttalanden likt de här. Och har man en åsikt, ja då är väl bevis sekundärt?

Angripet från en annan vinkel, om den stora stygga läkemedelsindustrin nu så hjärtlöst exploaterar p-pillrena som Virtanen hävdar (“p-pillerindustrin omsätter miljarder dollar om året”), varför skulle de då inte tävla med varandra för att tillverka de bästa? Att vara det enda företaget som säljer cancerfria p-piller borde väl generera nog med cash för att man skulle kunna se förbi sitt ingrodda kvinnohat?

En annan konstig grej är det här med att Virtanen i den här krönikan skriver att samhället ger blanka fan i kvinnors välbefinnande, för att veckan efter skriva om hur samhället daltar med kvinnorna. 

Men inte bara är det grundpremissen, “män hatar egentligen kvinnor och tvingar på dem p-piller för att de själva inte pallar”, som felar. Hela krönikan är ett hopkok av idioti och tankevurpor.

redan tonåringar prackas på p-piller på ungdomsmottagningar, det är ett praktiskt sätt att spara in pengar på aborter

Just det. Såklart. Anledningen till att man vill utföra så få inkräktande ingrepp i unga kvinnors underliv som möjligt är för att spara pengar. Annars skulle det vara en sjukt jävla mysig lösning att skippa p-piller helt, och bara köra upp en galje i fittan en gång i månaden. Sjukt jävla nimt. Om nu ungdomsmottagningen bara inte vore så jävla snål!

Det groteska är att inte vi män fick p-piller redan från början, eftersom vi kan göra någon gravid varje dag till skillnad från kvinnor som vanligtvis bara kan bli gravida ett fåtal dagar i månaden.

Oavsett om man anser att män eller kvinnor borde käka p-piller är det här argumentet så urbota jävla korkat att man vill springa och gömma sig. Eftersom män kan göra kvinnor gravida “varje dag” är det “groteskt” att det inte är de som tar det? Men, Freddeponken, oavsett vem som tar den är både insatsen och resultatet exakt jävla samma.

Att stoppa ett ägg en gång i månaden kanske rent av är enklare än att stoppa en konstant produktion av spermier? En man skulle ju faktiskt tvingas ta tabletter hela månaden, vilket en kvinna inte måste. Eller är det någon slags rättvisetanke? Kvinnorna är ju återhållsamma och skapar bara ett ägg, medan männen sprutar sin säd både till höger och vänster? Visst kanske män borde ta p-piller också, men vad fan är det här för snedvriden jävla låtsaslogik?

Hela krönikan är som ett dåligt skämt, eller ett missriktat försök att samla på sig någon slags jämlikhets-credd. Och hela nätet tycks äta skiten ur handen på honom.

Okej. Efter det här får det räcka. Då blir det bara bloggar om mat och ekar. Men vi kör ett sista. Ett sista jämlikhetsinlägg. Eller rättare sagt blir det en länk till ett jämlikhetsinlägg som i sin tur länkar till en debattartikel. Läs. Det är ganska intressant.

LÄNKEN!

Igår slängde jag mig med huvudet först in i jämlikhetsdebatten och kom med lite mild kritik mot FI. Den fantastiska @Chrishka valde att uppmärksamma Gudrun Gudschy Schyman på mitt inlägg. En kortare debatt uppstod de två emellan, ur vilken jag plockat det mest intressanta. Nämligen Gudruns avslutande argument. Men först låt  oss återigen ta en titt på de punkter i FIs partipolitik som diskussionen gäller.

Och sedan diskussionen.

Hej. Gudrun. Du har fullständigt rätt. Det könsbaserade våldet i nära relationer handlar övervägande om kvinnor som får stryk av män. Så är det. Det tänker jag inte förneka. Men det gör inte att jag köper argumentet. Inte för fem öre. 

Är det verkligen så att man måste välja vem man ska hjälpa? Antingen är det kvinnor som blir prylade av män, eller så är det män som blir prylade av kvinnor? Kombination nicht möglich. Går det inte att bara skriva att man ska hjälpa alla som blir misshandlade i nära relationer?

Att i varje rad poängtera att det är våldsdrabbade kvinnor som det gäller är ett statement. Men det är inte ett statement som huvudsakligen säger att man ska inkludera kvinnor. Istället hamnar fokus på att man exkluderar män och personer i samkönade relationer. Eller kanske enklare sagt, man exkluderar alla som inte är heterosexuella kvinnor. Man skapar en exkluderande politik. Vilket är den totala motsatsen till vad jämlikhet handlar om. I mina ögon.

Det är samma retorik och tankesätt som får förskollärarna att berätta för barnen att man inte får slå tjejer. Såklart är det så. Man får inte slå tjejer. Men genom att precisera på det sättet så säger man också indirekt att det minsann är helt okej att puckla på killar. 

Varför då inte bara säga att man inte får slåss?

Följande är ett utdrag från Feministiskt Initiativs hemsida publicerat 2009-05-15. Se dokumentet i sin helhet här. Det kan vara så att senare dokument publicerats som motsäger detta och i så fall är den här kritiken missriktad, men som det ser ut nu så kommer stycket under vara utgångspunkt i diskussionen.

Det finns mycket bra i stycket ovan. Det finns det, tveklöst. Men samtidigt finns det en retorik jag har svårt att inte reagera på. Till exempel att våldsutsatta kvinnor ska kunna söka hjälp. I sig en skitbra grej, men i ett politiskt manifest såhär lite märkligt. Är våldsutsatta män uteslutna? Är män som får pryl i sina relationer en försumbar grupp?

Jag har svårt för människor som säger sig slåss mot jämlikhet och samtidigt gör skillnad på kuk och fitta. Om ni förstår vad jag menar.

Som jag ser det sitter inte problemet i jämlikheten hos en specifik grupp. Alls. Inte hos män som förtrycker kvinnor. Faktiskt. Det sitter hos alla de som utan eftertanke gör skillnad på folk och folk efter vilket kön de har. Gör man det spelar det ingen roll om man är chef över en IT-koncern, dagisfröken eller radikalfeminist. 

Jag vill inte sätta igång något slags korståg mot FI eller feminister i allmänhet. Det är inte min mening med det här inlägget, och är det det du som läsare ser så är det bara ett tecken på hur inflammerat ämnet är. Om någon kör på den gamla godingen att män alltid blir sura när de för en gångs skull inte får vara med så kan ni sluta redan nu. Det är bara samma trötta härskarteknik som i århundraden har förstärk skillnaden mellan könen. 

Min poäng med det här inlägget är att kritisera de som förtjänar kritik för de saker som förtjänar kritik. Uppmärksamma ett problem. Här är det. Uppmärksammat. Nu kan det göras något åt det.

Så. FI. Fixa det.