Posts tagged religion

Det är obegripligt att intelligenta människor kan tro på gudomliga mirakel. Det var kontentan när Richard Dawkins, bästsäljande författare till The God Delusion, talade på ett möte i Stockholm häromveckan under ledning av Humanisternas Christer Sturmark.

Paulina Neuding är sur. Hon gillar inte att religionen kallas dum. Hon väljer därför att stå upp för religionens heder. Jag kan hålla med om att debattörer som Dawkins kan bli lite väl aggressiva ibland. Även om jag håller med om mycket av deras grundtankar, så tycker jag att den militanta linjen är lite väl… ja, militant.

Det betyder dock inte att jag inte tänker göra mig rolig över Paulinas genomgående märkliga argumentationsteknik.

Den fundamentalistiska våldsvågen i den muslimska världen de senaste veckorna har också bekvämt förklarats med att all gudstro skulle vara något i grunden antiintellektuellt. Men om religiositet i allmänhet är ett utslag av låg begåvning och obildning borde vi bli mindre religiösa ju mer belästa och moderna vi blir. Inte sällan är det precis tvärtom.

Hon hävdar alltså att det “inte sällan” händer att folk blir mer och mer religiösa ju mer belästa och moderna de blir. Som bevis på detta presenterat hon en grupp muslimska kvinnor som bryter mot konventionerna. Hon hävdar att de tar stöd i religionen och tack vare den kan slå sig fria.

Jag kan inte annat än tycka att hennes bevisning haltar. Att religiösa kvinnor fortsätter vara religiösa trots att de utbildar sig säger ingenting om huruvida folk utan tro skulle börja gå i kyrkan när de blir mer “belästa och moderna”.

Dessutom har jag svårt att hänga med i det resonemang som säger att religionen hjälpte dem slå sig fria från konventionerna, med tanke på att konventionerna i ett “traditionellt arabiskt samhälle” är religiöst grundade. Det låter snarare som att det var utbildningen som hjälpte dem ut ur en roll som hamrats in i dem av religion. Men det kanske bara är min tolkning?

Och även om det var religionen som motiverade dem så innebär det bara att religion hjälpte dem överkomma hinder uppsatta av religion. Även i en generös tolkning är det här alltså bara ett exempel på när religionen tar ut sig själv och når ett plusminusnoll-läge.

Paulina fortsätter sedan sin anekdotala bevisning genom att presentera ett exempel på en muslimsk lesbisk feminism (Ermahgerd!!!1!!).

Bland dem som avfärdar möjligheten till intelligent liv bland religiösa människor brukar man slentrianmässigt tala om modernitet och anständiga värderingar som utslag av avtagande gudstro. Ändå finns det otaliga exempel på motsatsen. Kanadensiska Irshad Manji, exempelvis, är lesbisk feminist och en ledande röst för en muslimsk reformation. I våras blev hon fysiskt attackerad av fundamentalister i Indonesien. Själv säger hon att hon hittar styrkan att fortsätta kampen i sin tro på Islam.

Här är hennes bevis för att religion är bra alltså att det finns en troende kvinna som är feminist. En logik som också säger att en religiös misogynist skulle vara bevis på att religion är kass. Hon pekar också på att Irshad Manju använde religion för att återhämta sig efter att ha blivit påpucklad av religiösa fanatiker. Vilket återigen enbart är ett exempel på när religionen hjälpte någon att överkomma problem skapade av religion. Plus. Minus. Jävla. Noll.

Paulina fortsätter på samma fantastiska bana med att referera till en legend om en kvinna på 1100-talet som klädde av sig naken och gick runt och sjöng till Shiva. En stark föregångare till indiska feminister, alltså. Här kunde Paulina lika gärna ha använt Lucia som exempel på hur religion ger folk styrka.

Som argumentativ bevisning håller det inte för fem öre. Och inte blir det bättre i slutklämmen.

Man kan förstås anta att dessa kvinnor befinner sig i början av en evolution som fullbordas i ateism, och att den religion som berör dem så djupt kommer att avfärdas som korkad av deras döttrar. Men jag skulle inte räkna med det. ¨

Att religiösa människor får religiösa barn är inte mer bevis för religionens fantastiskhet än det är för alkoholismens att alkoholister får alkoholistbarn. Moderater får ofta moderata barn, socialdemokrater får ofta socialdemokratiska barn. Och, ja, kristna får ofta kristna barn. Det är inte bevis för något annat än att barn tar efter sina föräldrar. Och såvida inte Paulina Neuding hävdar att ateisterna blivit färre med åren så är det ju faktiskt inte helt otroligt att deras döttrar (kvinnor får nämligen bara döttrar) skulle växa upp med en radikalt mindre religiös världsbild än sina föräldrar.

Ifall Paulinas enda tes varit att det finns vettiga troende också - så hade hon lyckats. Hon visar med exempel att det finns människor med en vettig världsåskådning som tar stöd i religionen. Tyvärr ger hon sig också på att bevisa att religion är bra. Inte religion kan vara bra, utan religion är bra. Vilket hon helt enkelt saknar belägg för i sin bevisning.

Ironiskt nog går hon i samma fälla som många religiösa går i när de försöker argumentera till förmån för sin tro när frågan om bevis kommer upp. Anekdoter får agera som faktisk empiri, vilket helt enkelt är fel. Fel, fel, fel. Hon använder bevis av typen “kolla, en vettig person som är troende”, vilket är ungefär lika konstruktivt som att bevisa att islam leder till terrorism med beviset “kolla, en terrorist som är muslim”.

Att det finns människor som tagit stöd i religion när de gjort positiva saker är inte bevis för att religionen är bra. Speciellt inte då majoriteten av Paulinas exempel visade personer vars största problem varit orsakade av just religionen. Det finns inget som säger att deras liv inte hade varit minst lika bra helt utan religion. Det går såklart inte heller att helt säkert säga motsatsen, men det försöker jag inte göra. Jag försöker bara visa att sättet Paulina argumenterar är helt uppåt väggarna.

Jag drev med tro. Det var ett ganska bra tag sedan nu. Skrev något jävligt fyndigt om att tro på diverse fantasifoster. Typ spöken. Currylinjer. Helande kristaller. Men jävlar i helvete. Reaktionen lät inte vänta på sig. Som en alkoholiserad styvfar klippte repressalierna mig rakt över kindbenet. Allmän konsensus var att det inte är okej att kalla någon korkad på grund av deras tro.

Det var intolerant och otrevligt att göra sig rolig på trossatsernas bekostnad. Minst lika illa som att håna homosexuella afroamerikaner. Oavsett om det är tron på gastar och gengångare eller gudar och gudinnor så ses det med mord i blicken på att kränka en tro. Typ. Jag tänkte skriva om det hela tidigare, men det föll mellan stolarna. Så nu kommer det.

Jag ställer mig också bakom varje människas rätt att tro på precis vad de vill. Jag vill inte ta ifrån någon rätten att tro på precis vilken skit de vill. Men jag kommer inte hymla med att jag tycker vissa trossatser är vansinnigt korkade. Jag kommer inte kränka dig för din etnicitet eller din hudfärg. Din sexuella läggning, ditt kön, oavsett fysiskt eller psykiskt, det är ingenting jag någonsin kommer hålla emot dig. Inget av det är någonting jag lägger en negativ värdering i. Men tro? Förlåt, men här tar jag mig rätten att förolämpa dig.

Att tro på saker som ställer sig i skarp kontrast med rim, reson, logik och allmänt jävla vett är definitionen av idioti. Tyvärr. Det är inget jag har bestämt, men det är så det ser ut. Så, medan jag ger dig full rätt att tro på att du kan bota cancer genom att smeka din kropp med laddade energikristaller, så tänker jag inte ljuga och säga att det inte är korkat. För korkat är det.

Det spelar ingen roll om du är kristen. Skriver du alla människor stammar från Eva och Adam så kommer du få underkänt i biologi. Pow. Bara sådär. Är det en kränkning av din religion? Nej. Det är bara rent jävla konstaterande av fakta: du fattar inte hur saker ligger till och kan därför inte fungera i ett samhälle med oss andra människor.

Jag respekterar din rätt att tro, men jag måste inte låtsas om att det är rationellt. Vissa trossatser hånar jag mer, andra mindre. Helt baserat på vad jag ser som rationellt. Trossatser som inte hatar människor för att de har fel hudfärg eller sexuella läggning, till exempel. De är ganska schyssta. Och tro som inte avfärdar vetenskap. Det är absolut den allra bästa tron.

Men tro på vidskepligheter och new age-medicin, det kommer jag skratta och peka finger åt. Det är en tro, visst. Och du får tro. Men du är en idiot. Och det är det uppenbarligen ingen som kan ändra på.

Sex av tio svenska kommunpolitiker är tveksamma till om människan påverkar klimatet. Det skrev DN för ett tag sedan efter att ha samlat ihop svar från en enkät. Artikeln kom upp i Medierna i P1, som hårt kritiserade artikeln, eftersom det folk egentligen svarade var att de trodde att det var väldigt sannolikt att det fanns en människoorsakad klimatförändring. Och att säga att inte säga att det är helt 100% säkert att det är så innebär i journalisten Jonas Fredéns ögon att man tvivlar.

Hela nyheten är gammal. Egentligen. Och, som sagt, det eminenta programmet Medierna har redan sagt det här. Men jag tänkte gå vidare in på den fundamentala idioti som Jonas Fredén, och många, många andra, sitter inne på.

Det mesta pekar idag på att människor påverkar miljön och att vi på grund av oss har en global uppvärmning. Att göra likt amerikanerna och slå händerna hårt för öronen när folk säger detta är idioti. Att kalla sig “hälsosam skeptiker” och smutskasta forskningen med oljepengar från den kristna högern - är bara idiotiskt. Med de bevis som finns är det rationella att tro på och försöka motverka global uppvärmning.

Med det sagt: det är inte 100% säkert att det finns en global uppvärmning skapad av människor. 100% säkert innebär en övertygelse som helt enkelt inte finns, och absolut inte ska finnas, inom vetenskap. Bra vetenskap bygger på den ödmjuka insikten att allt vi vet kan komma att kullkastas av en bättre teori och bättre bevis. 

Säkerhet är för idioter. Intelligenta människor kan hantera osäkerhet. Så enkelt är det. Fredén tror att han står i spetsen för vetenskapen genom att vara helt övertygad, när det i själva verket är såna som han som sätter käppar i hjulen. Så fort vi blir helt övertygade om att vi vet något säkert kommer vi sluta leta efter och lyssna på fakta som kanske motbevisar det och bevisar något annat. Och då dör den goda vetenskapen.

Det är ett av mina stora problem med religion, och samtidigt en av anledningarna till att så många söker sig dit: De ger ett helt säkert svar. Medan forskare velar, ändrar sig, säger “vi vet inte!”, så säger religionen “såhär är det”. Och i människors ögon verkar det som att religionen är the way to go. Många motståndare mot ateism använder till och med argumentet att ateister inte är eniga med varandra. Att ateister har olika teorier. Att ateister inte vet.

Men att detta skulle vara något dåligt är falsk logik. Trons säkerhet gör att man vägrar lyssna på nya bevis och rön, vägrar ändra sig trots att man motbevisats. Och det är den egentliga idiotin. 

Men det här inlägget ska inte handla om religion vs. vetenskap. Det är en diskussion för en annan dag. Det här inlägget handlar om människor som vet säkert, och de finns både i religion och vetenskap. Och i politik, för den delen. De finns i alla delar av samhället, och de är framstående. Just därför att de vet saker säkert. Folk söker sig till dem och hyllar dem. Men vad händer när en journalist, som Fredén, blir 100% säker? Vad händer med granskningen då?

Vad händer när en forskare blir så övertygad att hen har rätt att hen ignorerar nya bevis från andra källor? Vad händer när en politiker är så säker på att hens sätt är det enda rätta, att hen vägrar byta spår när motsatsen bevisas? 

Vi straffar idag en politiker som ändrar åsikt. Kallar hen för en jävla kappvändare. Men idag vill jag applådera alla människor där som någon gång har sagt: “Jag hade fel. Jag ändrar mig.” Applådera alla de som inte vet säkert. För de är de sanna genierna.

Ps. Det här betyder inte att man ska bli konspirationsteoretiker eller gå full-out Descartes. Det betyder inte att man ska förneka global uppvärmning, eller låta Vaken.se uttala sig som någon slags auktoritet. Det betyder bara ett hälsosam skepsis är hälsosam skepsis. Att man ska sluta tänka de två absoluten “veta säkert” och “ha ingen som helst aning”.